Att bli en lagspelare

Det finns en person jag känner igen mig så otroligt mycket i. Vi är inte ens i närheten av varandra, vi är inte alls på samma nivå och vi håller inte ens på med samma gren. Men det han säger påminner mig så otroligt mycket om hur jag tänker, han blir mer och mer en förebild för mig. Efter jag såg Alexander Zettermann på dokumentären Ryttarprinsen fick jag så många tankeställare.

Visst gör vi alla fel ibland, och det måste man få göra, vi är bara människor. Huvudsaken är att man kan inse sina fel och faktiskt erkänna att det kanske inte va det bästa alternativet. Jag har många gånger vela gjort precis det som Alex gjorde i Falsterbo, ”trycka upp det i deras ansikte lite grann”, men faktiskt undvikit detta. Jag har inte velat spela som en lagspelare, jag har velat gå min egen väg. Men ensam är inte alltid stark. Och det har även jag insett, det är den där teamkänslan som gör att man ger det lilla extra. Den känslan fick jag känna i Umeå, när jag va med Anna, Mona, Mia och Hanna, vilket stöd jag hade av dom den helgen, kanske var det just därför som jag faktiskt kunde genomföra 4 ritter efter att ha blivit utesluten i 2. Den där lagfeelingen behövs.

Just nu har jag massor av idéer som bara sprudlar inom mig, jag har massvis med energi och motivation till att göra saker. Jag vill bli en lagspelare, jag insåg det under viloperioden i november. Men som det är just nu känns det lite som för Alex, de andra i laget måste också bjuda till innan man känner att man känner sig välkommen.. Och så känns det inte just nu. Det kliar i fingrarna som bara den för att jag vill göra så himla mycket. Tålamod.

(null)
Den bästa lagkamrat man kan ha!

Benny är ingen radiostyrd häst

För er som trodde att jag satt på en radiostyrd häst måste jag tyvärr berätta att det inte är sant… Skämt å sido, men detta är inga leksaker vi håller på med.

Benny är ingen lätt häst, han har ett humör som svänger lika snabbt som en slalombana. Han kan vara riktigt ful ibland, och verkligen utnyttja situationer. Han gör mig totalt maktlös, han skämmer ut mig och han leker cirkus och roliga timmen många gånger. Han utsätter mig faktiskt för fara dom dagar han sätter den sidan till det. Men trots det så älskar jag den här hästen så ofantligt mycket, verkligen av hela mitt hjärta. Han är helt fantastisk, och jag kommer aldrig tro att det finns något ont i honom, men han är lite speciell. Kanske just därför jag tycker så mycket om honom, för alla som känner mig vet att jag också är lite speciell. Och precis som med Benny, på gott och ont.

Men hur mycket jag än tycker om honom så är tydlighet A och O. Hela tiden får jag påminna mig och honom om vad som är okej och inte. Och det finns gånger man måste sätta ner foten, det handlar inte om att bestraffa, utan att tillrättavisa. Och nej, det är inte okej att ställa sig rakt upp i ridhuset för att jag tar en halvhalt. Visst ser det kanske lite hårt ut, men Benny är en hård häst, och alla som haft med en släkting åt honom att göra förstår precis vad jag menar. Men för det går inte jag oberörd hur striden, för visst är det jobbigt ibland att sätta gränser för någon man älskar men jag är tvungen, för det här är inga leksaker, det är ett djur på 600 kg som har en helt egen vilja och utsätter mig för fara. Det är inte så enkelt som det ser ut, och tänk då på att ni kanske ser en tiondel av det jag känner. Men jag skulle aldrig i hela världen byta bort honom mot någon annan, för jag tror att jag och min röda springare kan bli ett helt fantastisk team en dag.

Och nej, han har inte ont någonstans i kroppen, vi har gjort flera veterinär checkar, vi kollar tänder varje halv år, vi har equiterapeut ca 1 gång i månaden, och min kära mor är hästmassör. Jag lovar er, han går på spa flera gånger varje vecka. Och ja, jag har funderat över varför han reser, och det inte en eller två gånger, utan flera hundra gånger. Jag rådgör med kloka människor nästan varje, kloka hästmänniskor kanske ska tilläggas. Jag har prövat massvis med olika saker och hittat den metod som just nu funkar för oss. Men om en månad kanske vi får hitta ett nytt system. Ridning handlar om att få det att se lekande lätt ut, det är dit jag och Benny strävar, och det är verkligen inte lätt!

Men ni som tror att ni har lösningen på mina problem är mycket varmt välkommen att rida min häst, för om det är så, så är jag bara evigt tacksam. Och för er som inte vill rida min häst, så är jag också tacksam för att jag får ha min fantastiska superfina häst för mig själv och får rida ifred, utan att de som inte tillför något lägger sig i. Det finns en sak den här hästen lärt mig mer än någon annan trots att jag hört det massvis av gånger innan jag mött Benny, sköt dig själv och skit i andra, fick en större betydelse än någonsin när Benny klev in i mitt liv. Jag hoppas alla någon gång får samma syn på det uttrycket som Benny gett mig!

(null)
Denna bilden borde visa att vi ibland gör något rätt.. Vinst i Msv C:1 på 68%.

Motivation

Just nu är jag inne i en period där jag antingen vill bara vara i stallet hela dagarna, antingen sittandes på hästryggen eller stå på backen och hjälpa andra. Och en stund på gymmet varje dag, gärna med min pojkvän. Men det känns som om tiden inte räcker till.. Ska jag va helt ärlig så har jag redan bestämt mig att det är hästarna jag vill hålla på med i mitt liv. Jag vill inte alls gå i skolan, kanske på UF lektionerna. Ändå tror jag att jag valt helt rätt linje för jag kan fortfarande bli arkitekt om jag inte får hålla på med hästar. Därför kan jag inte bara strunta i skolan utan måste anstränga mig extra mycket där så jag ska ha tid till allt annat.

Hästarna kommer först i alla lägen. Sen kommer jobbet för hästarna kostar så pass mycket och ändå hjälper mamma mig jättemycket, både ekonomiskt och med all tid. Min lön hinner knappt gå in på kontot innan den flyger vidare till TDB-kontot ;) Samtidigt känner jag att jag vill satsa helhjärtat på det här och då måste det få kosta. Denna månad jobbar jag över 40 timmar vilket är mer än en 50% tjänst, plus att när jag håller lektioner får man väl också räkna det som ”jobb” även om jag tycker det är jätteroligt.

Nu är jag superpeppad på att träna Benny hela vintern och ser fram emot att utvecklas ännu mer, men jag kan känna att när det är så mycket blir det lite bristande energi. Mexx är mycket mer självgående än Benny och det gör så ont i mig när hamnar i lite skymundan.. Han är ju egentligen nummer ett! Allt som är gör att det blir lite för mycket ”måsten” och att jag är för stressad i stallet. Jag har så svårt att säga nej, jag måste lära mig att prioritera. Kanske ska jag prioritera att ha lektioner före mitt andra jobb då det faktiskt utvecklar mig mer vad gäller det jag vill hålla på med.

Med bristande energi kommer bristande motivation och denna tid på året ger även bristande inspiration. Några saker som ger mig inspiration är att läsa bloggar och lyssna på musik, ibland kan jag höra en låt jag skulle vilja ha i min kür och du kommer inspirationen sprudlandes. Något som ger mig massvis med inspiration är att kolla på inspirerande TV-program som ”I huvudet på Gunde Svan” och ”Ryttareliten.” Jag tror att man känner igen sig i satsande ryttare och elitidrottsmänniskor. Något som dessa program har gemensamt är att de visar hur otroligt mycket man behöver träna, träna mer än dina konkurrenter så vinner du. Man måste hitta egna vägar att gå och veta vad man vill, vara målmedveten. Jag njuter aldrig så mycket som när jag får sätta upp donuten som ger en hemsk huvudvärk efter ett tag, ta på mig plastrongen och knäppa kavajen. Jag är en riktig tävlingsmänniska och jag vill gärna vinna men något jag har insett den här säsongen är att jag ännu mer njuter av att utvecklas och tävlingarna är den största mätaren på det. I maj red vi LA på 47% och i september hade vi vinster upp till Msv B och va färdigkvalad till Msv A. Jag är otroligt målmedveten och när jag ser min dröm framför mig så är det dansandes fram på min egna Grand Prix-häst, allra helst med tygmärken på fracken där det står ”Swedish Equestrian Team.” Jag vet inte riktigt hur jag ska komma dit men det visar sig nog, inte kommer vägen vara spikrak inte. Tacka vet jag min envishet och tjurighet, ska använda den på rätt sätt!

IMG_8811.JPG

TR 2015

Jag tänkte skriva mina åsikter kring TR 2015, mestadels dressyr eftersom det är det som jag fokuserar på.

Den mest postitiva och största förändringen tycker jag är att det blir valfritt att tävla med kandar eller träns ända upp till Grand Prix (med undantag för vissa tävlingar som bestäms av landslagsledningen med tanke på att ännu gäller inte denna regel internationellt). Jag tycker detta är jättebra då vissa hästar går bättre på träns och andra på kandar. Har dock inte bestämt mig vad jag tycker angående att man inte får rida på kandar i Msv C, där är ju jag även lite part i målet trots att jag tänkt fokusera på Msv B och börja gå upp mot Msv A/PSG.

En ny regel är att man inte får leda hästen i bettlöst på varken hopp- eller dressyrtävling men får tävlas med det i hoppning, oerhört konstigt tycker jag. Jag brukar ofta leda Benny med hackamore, tycker det är jättenkelt, dessutom får han möjlighet att beta om det är så.

Att käkremmen är ett måste tycker jag känns otroligt onödigt med tanke på hur populära PS produkter är. Det funkar optimalt utan käkrem, och ibland kan man se att träns åker av trots käkrem på hopptävlingar, så den verkar inte ha så stor funktion. Jag själv har varken kandar eller träns från PS men med tanke på att det är så pass många och fler verkar det bli så förstår jag inte riktigt varför det är ett måste. Jag personligen tycker att desto mindre utrustning – desto bättre.

Halten är förtydligad, en halt ska minst vara 3 sekunder och är den i samband med en hälsning ska hästen stå still hela tiden. Jag tycker det är bra att dom förtydligat det eftersom många slarvar i halten. Det där med hälsning är också ändrat, ”genom att föra den endra handen rakt ner utefter sin sida. Hjälmen med hakbandet i funktion, hatt eller kubb ska inte tas av.” Tydligen ska en felaktig hälsning bestraffas med en felridning. Många har en personlig hälsning, även jag. Har aldrig sett någon hälsning som jag, om jag vore domare, inte skulle tycka va konstigt.

Ännu en ny regel är att överdomaren inte får ha någon annan arbetsuppgift på tävlingen än att vara just överdomare, dettta kräver då alltså alltid minst två domare. Att den sittande domaren dessutom inte får ha någon relation till de tävlande ekipagen. Detta tror jag kommer bli jättesvårt här i Norrland där ”alla känner alla”. Vem är det som bestämmer vem som får starta och inte? Att dessutom överdomaren inte får döma under dagen gör att klasserna blir ännu mer begränsad. Att vi behöver minst två domare ger ökade kostnader, speciellt här då resekostnaderna för domare blir större. Pengarna tas ofta från startavgifter och då kan man fundera på om det blir dyrare för oss att starta? Dock så verkar dom fryst denna regel, eller gett dispens på den fram till 2016.

Kval till nationell Msv A samt Intermediarie I ska ske på regional tävling där man uppnåt 62% för minst 3 domare. Det är inte alltid Msv A på regional nivå har 3 domare. Måste man nu börja ha det för att man ska kunna kvala vidare blir det också dyrare domarekostnader och eventuellt högre startavgifter.

Däremot så får arrangören välja valfritt när anmälan ska stänga, en eller två veckor före tävlingen. Att man dessutom måste kvala senast den dag efteranmälan går ut istället för ordinarie anmälningsdag tycker jag också är bra.

Något jag älskar är att reglerna på bling känns som det lättats upp en hel del! Man får nu utsmycka knopparna, verkar som om blingsnoddarna blir tillåtna. Dessutom får man smycka sig själv mer (om det nu går). Att dessutom flughuva alltid blir tillåtet tycker jag är bra. Dock måste det vara försvarbart med att det kan finnas insekter.

Vad tycker ni angående nya TR? Det känns som om dom jobbat både framåt och bakåt i sitt tänk.

IMG_8853.JPG
Produkt bild på PS Of Swedens kandar från deras hemsida.

Bedömningssport

Det är ingen hemlighet att vi som har valt att hålla på med dressyr har valt en bedömningssport. Jag tror alla någon gång har både fått mer poäng än dom trott och även mindre. Jag har själv svårare att släppa det när jag fått lägre procent än vad jag trodde än tvärtom. Det är ofta jag kan inse varför jag fick dom poängen när jag ser film från ritten, jag kanske inte håller med till 100% men jag kan ändå förstå hur domaren tänkte. Domaren dömer efter vad den ser – och vi efter vad vi känner.

Men hur vi än vänder och vrider på det är det alltid domaren som dömer, och alltid domaren som har rätt. Jag tror inte att någon domare åker till en tävling med tanken att ge så lite poäng som möjligt, eller hålla ner poängen när ett visst ekipage kommer in på banan. Alla domare i hela landet går samma utbildning och går igenom samma saker, det är ingen skillnad på domare i södra Sverige och i norra. Om det är nånting som det är skillnad på så är det isåfall ekipagen, och även det är väl ingen hemlighet, det finns fler fina hästar i Stockholm än vad det gör i Jämtland. Om man tycker att en domare har så otroligt fel – rid inte för den då.

Jag klappar alltid om hästen efter ritten, oavsett resultat.

Man kan inte hålla med alla domare, tycka att man alltid får rätt kommentarer och poäng, som sagt, det är en bedömningssport. Men oavsett om man håller med domaren eller inte så behöver man inte hänga ut personen i fråga, namn, pikar och påhopp är bara oproffsigt. Domare är faktiskt också människor, även dom kan läsa din blogg. Det du skriver om en domare vet du aldrig vart det tar vägen och det kan vara du som hamnar i en dålig sits i slutändan. Det är få domare som har jobbet domare som en heltidstjänst, eller bara sysslar med det. Man utbildar sig till domare för att man tycker det är roligt, och vi ska vara otroligt tacksam att vi har dom som vill vara domare på fritiden, för det är nog inte alltid så himla lätt. Utan domare – inga dressyrtävlingar. Självklart är det inte fel att skriva att känslan var helt fantastisk och man trodde att man skulle få högre poäng, men domaren är inte en dålig domare för det. Alla gör vi fel ibland domare som ryttare, vi är ju faktiskt bara människor. Bara man kan erkänna sina fel.

IMG_8809.JPG

Personligen gillar jag domare som kan använda hela skalan och vågar ta ut svängarna lite. Istället för 5 och 7 på två moment, så kanske det är 4 och 8. Det som är bra vill jag veta att det är bra, och det som är mindre bra vill jag också veta så jag kan träna ännu mer på det. Sen har vi nog alla märkt att en stadig, jämn ritt utan missar ofta ger bra procent. Att prata med någon kunnig person kan ofta ge mer förståelse i varför man fick dom poäng man fick.

IMG_8811.JPG
Va missnöjd, ryck upp dig, träna och kom tillbaka bättre än tidigare.