2014 – året som gått

Tänkte skriva några rader om året som gått och summera vad som hänt.

JANUARI
Vi hade en riktigt bra vinterträning, jag red igenom Msv C:1 och Msv C:2 säkert 100 gånger och jag fick riktigt fint flyt. Började även träna byten och Benny eldade upp sig som bara den efter bytena. Mexx tränade på och blev starkare och starkare.

FEBRUARI
Red programträning på både Mexx och Benny på fina procent och det kändes väldigt bra. Benny reste men jag lärde mig hantera det bättre och bättre, och min rädsla försvann mer och mer.

MARS
Jag och Benny red en Pay & Jump och nollade 80 cm. Mexx tränade vidare, testade att rida honom på kandar och han gick så bra. Benny gick fler programträningar och årsdebuten började närma sig.

APRIL
12-13 april åkte vi till Sundsvall med Benny, vårat första meeting tillsammans. Han uppförde sig exemplariskt, första dagen hade vi några missar men andra dagen red vi en Msv C:1 och satte första kvalet till Msv B. Det gav oss blodad tand och vi fortsatte träna vidare på bytena.

MAJ
Den 3 maj satte vi andra kvalet och var nu klara för Msv B. Den 21 maj red vi en bra Msv C och debuterade Msv B, en tävling helt utan resningar. Den 29 maj så var det hemmatävling och Mexx inledde dagen med att vinna en LB:2 på nästan 67% och Benny avslutade dagen med att ta hem våran första seger i Msv C. Dagen efter tävlade jag och Mexx på Östersund-Frösö och blev 4e placerad i LB:2 på drygt 65% och första utanför i LA:3 på nästan 64%. Den 31 maj gick Benny en Msv B:2 på 63%.

JUNI
Första helgen i juni rullade transporten mot Umeå. Mexx gick på fredagen LC:1 och LB:0 med mig, det resulterade i en vinst och en 3e placering. Benny gick lite ojämnt under helgen men avslutade ändå på söndagen med 4e placering i Msv C:2. Sista helgen i juni rullade transporten återigen mot Umeå, denna gång var allt katastrof. Benny reste till vi blev utblåst i både klasserna på fredagen och resten av helgen bestod av att rida och komma runt.

JULI
Denna månad bestod av träning, något hände och jag och Benny började träna på ordentligt, riktigt riktigt bra. Äntligen började en hel del släppa, kanske för att jag släppte all press på oss. Vi gjorde även våran första serie med byten i vart tredje.

AUGUSTI
Den 15-16e augusti tävlade vi i Sundsvall, vi rullade hem med en 2a placering, en 3e placering, procentrekord och vårat första kval till Msv A, äntligen började saker släppa. Mexx kom igång efter en lugn sommar och tränade på bättre än någonsin.

SEPTEMBER
6-7 september åkte vi till Kramfors, första dagen blev vi 2a placerad i Msv C och tog hem vinsten i Msv B. Andra dagen blev det återigen procentrekord, 67% i Msv C, och återigen en 2a placering, även sista kvalet till Msv A blev taget. Jag som drömt om att en dag få rida i frack, äntligen kändes denna dröm riktigt nära. Den 20 september kom bakslaget, på Östersund-Frösö reste Benny tills vi blev utesluten i Msv B.

OKTOBER
12-13 oktober var det dags för DM i Sundsvall. Första dagen blev det en 3e placering i Msv C på 66% och första utanför i Msv B:3. I DM klassen på söndagen blev Benny för het och det gick inte alls enligt planen. Jag blev lite besviken men laddade om och tänkte att i årets sista regionala start får det bära eller brista, det bar. Ända till en 2a plats i Msv B:4 på nästan 64%. 19 oktober var det dags för KM, Mexx inledde dagen med att leverera en seger på 68% och en 2a placering på 67%. Innan jag och Benny gick in på banan visste jag att det krävdes ett resultat bättre än någonsin för att vinna KM. Och som vi levererade, nästan 69% i Msv C och vinst, ändå räckte det inte till att vinna KM, vi förlorade med ynka 0,06% men jag var ändå så stolt över både mig och mina hästar den dagen.

NOVEMBER
I november fick hästarna vila, det hårda underlaget gjorde det utmärkt att lägga in deras vila. Vi unnade oss en helg i Stockholm under Sweden Horse Show. Lagomt mycket shopping och med massvis med inspiration rullade vi hemåt.

DECEMBER
Båda hästarna sattes igång och båda kändes fina. Mycket av denna månade låg fokuset på att jogga i den låga och runda formen, bygga mer muskler. Vi backade och red mycket basic innan vi laddade om för ytterligare ett år på tävlingsbanorna. Inför 2015 finns en hel del förändringar, både positiva och negativa.

IMG_2805.JPG

IMG_2760.JPG

IMG_4941.JPG

IMG_4802.JPG

IMG_6677.JPG

IMG_7756.JPG

IMG_7765.JPG

IMG_6673.JPG

IMG_6259.JPG

IMG_6293.JPG
Blandade bilder från 2014

Mexx tävlingsår 2014

Eftersom jag redan blickat framåt mot 2015 tänkte jag göra en sammanfattning av 2014 tillsammans med mina hästar. Börjar med Mexxens år.

Den 29 maj tävlade vi för första gången tillsammans som ett storhäst ekipage hemma på Ås. Veckan innan kändes han inte alls bra och jag red honom inte så mycket då eftersom Ellen hade honom på halvfoder. Inne på banan var han lite seg och i en mellangalopp så sparkade han mot skänkeln. Trots det fick vi ihop 66,77% och vann klassen! :) Red en LA:4 också, där fick vi ihop 58%.

IMG_8560.JPG

Dagen efter, den 30 maj, hade Östersund Frösö tävling och vi red först en LB:2 där Mexx kändes lite loj, men vi fick ändå ihop 65,17% och det räckte till en 4e placering. Inför andra klassen, en LA:3, så ville jag bara stryka mig, men det var tur att jag inte gjorde det för vi red våran bästa LA någonsin och fick ihop 63,49%, första utanför bland hästar som skulle starta Msv C och Msv B under resten av helgen.

IMG_8563.JPG

Sedan tävlade jag Mexx den 6 juni uppe i Umeå, på SURF. Först red jag en LC:1 där vi fick drygt 64% och vann klassen! Därefter red jag en LB:0 och fick drygt 63%, en 3e placering. Båda programmen gnäggade Mexx sig igenom, och vi fick en hel del avdrag men jag skrattade bara åt att han va så lycklig. Vid den här tidpunkten kändes han finare än någonsin och otroligt positiv.

IMG_8564.JPG

Helgen efter, den 15 juni, var det tävling på Vålbacken. Mexx reacade i hagen på morgonen. Tror han slog sig lite sne då och va lite mörbultad för han var jättesvår att rida, vi fick ihop 62% och var första utanför. Strök mig i andra klassen och åkte hem.

Sedan var det ett långt uppehåll hela sommaren och nästa tävling blev den 20 september på Östersund Frösö. I LB:2 så fick vi ihop drygt 63% och hamnade andra utanför placering. Sedan i LA:3 så orkade han inte och jag valde att utgå.

IMG_8562.JPG

Efter det fokuserade jag mycket på styrka och kondition och den 19 oktober så var det dags för KM hemma i Ås. Han segade ihop lite o första klassen, en LB:1, jag var inte jättenöjd, men när procenten kom blev jag desto gladare, 68,1% och vi vann klassen med över 6%. I andra klassen var han nästan ännu finare men vi tappade lite i galoppdelen, 67,66% och en 2a placering.

IMG_8561.JPG

Årets julklapp

I år fick mamma en av de finaste julklappar man kan få. När jag läste upp rimmet och gav paketet till henne rann tårarna, detta är ett minne vi kommer ha kvar hela livet. Älskade Mexx!

IMG_8606.JPG

IMG_8607.JPG

Ge aldrig upp

När vi letade en häst hade vi en exakt mall och vi hittade bara en häst som passade in i den mallen och det kändes verkligen så bra på provridningen. När han kom till oss var jag i ridhuset en dag och en tjej säger ”han är som en ängel, så otroligt fin.” Och visst var han fin min häst. Men efter några månader började han små resa, jag förstod inte varför och vi kollade upp om något som var fel men hittade ingenting. Resningarna blev värre och värre. Till slut kunde jag inte ens korta tyglarna utan att han reste. Jag longerade mest varje dag, jag ville inte ens rida på denna fantastiska häst. Det var där någonstans jag insåg att jag faktiskt var rädd för min egen häst.

IMG_8808.JPG
Många tyckte nog att vi köpt en för svår häst och jag hade ju faktiskt valt honom helt själv. Men man kommer till en punkt där man måste bestämma sig och det gjorde jag, tjurig som jag är, så ville jag klara av den här hästen. Så vintern därefter bestod av massvis med träning och vi utvecklades verkligen, men det var långtifrån lätt. I april trillade första kvalet till Msv B in och det gick verkligen bättre och bättre. Men i juni vände allt och det gick verkligen sämre än någonsin. Vi åkte upp till Umeå, det är 80 mil tur och retur. På fredagen blev vi utesluten i båda klasserna på grund av att han reste och jag blev dessutom anmäld till överdomaren som vaktade mig med hököga under hela helgen. I LA fick vi 47%, och jag skämdes verkligen. Ingen ville va på samma framridning som mig. Jag fick höra att jag faktiskt borde åka hem och sluta med det här. Jag fick även höra att det vore bättre om vi dömde ut honom och slaktade honom. Jag kunde inte för mina öron förstå hur någon kunde säga så om min fantastiska häst. Men dom har inte suttit där i ridhuset 7 på morgonen och dansat fram, känt denna fantastiska känsla. Dom har heller inte hanterat honom, sett hur jag lastar honom själv. Det finns inget ont i den här hästen egentligen. Självklart fanns det famnar som öppet stöttade mig, men de elaka orden tog övertaget.

Men jag insåg bara en sak, är konkurrenterna bättre har jag tränat för lite. Så jag åkte hem och tränade ännu mer, la upp en ännu tydligare plan. Självklart har många många tårar trillat ner för min kind, jag har velat ge upp, men nej, jag tänker inte ge upp jag ska visa alla andra att jag visst klarar av det här. Efter massvis med träning under hela sommaren och ett tävlingsuppehåll så på första tävlingen gick vi in och blev placerad i båda Msv C och vi tog också vårat första kval till Msv A. Nästa tävling vann vi Msv B och tog sista kvalet till Msv A. En av mina drömmar har varit att få rida i frack. Nu är fracken beställd och vi tränar piruetter och serier. Allt tack vare, i många andras ögon, ”den där jävla hästen.” Se så fort allting vände när jag gav mig den på att jag skulle klara det här, men det var inte lätt. Nu trodde jag att allt skulle bli bra, att alla elaka kommentarer skulle försvinna. Men återigen hade jag fel, dom vart bara fler. Någon sa till mig, ”det är det där dom kallar den svenska avundsjukan.”

IMG_8807.JPG
Oavsett om det går bra eller dåligt i den här sporten så finns det alltid någon som missunnar dig eller är skadeglad. Något min fantastiska häst har lärt mig är att stänga ute allt det där, att faktiskt slå dövörat till. Jag har lärt mig hur jag ska hantera dessa situationer, hur man omvandlar detta till positiv energi. Idag när jag ser dessa personer så känner jag bara hur mitt jävlar anamma växer inom mig. Hur omvandlar man då dessa negativa kommentarer till positiv energi? Det har jag faktiskt inget svar på, jag tror att det är olika för olika individer. Det är något man lär sig, och det är något som Benzinger lärt mig.